Do never look back at him


Ibland handlar det bara om att bestämma sig; för rätt tröja, rätt skor, eller för att gå vidare. Jag är envis, det har jag lärt mig. Jag kan om jag vill. Så, egentligen, varför är det så svårt?
 Ibland gillar jag när det regnar.

Gitarrer i min loggbok

433072-10-1284400094069-n600_large
Jag gör allt möjligt just nu- kollar upp gitarr lektioner, pillar mig i håret, fastnar på facebook, surar för att jag inte kan spela gitarr, pillar lite till i håret och ritar lite gitarrer i loggboken - allt utom spanskan. Den som borde göras. Snacka om ofokuserad brud. Nej nu ska jag ta tag i dem där sidorna och sura lite till kanske. Bye!







Om du läser

Har du också svårt att släppa taget?


en sån där pojke, typ.

Varför vill man alltid ha sånt där som man aldrig får?
 Sånt där som man pussade en gång på en fest fast man kanske var lite luddig i huvudet. 
 Sånt där som man kanske bara träffat en gång men som man endå inte kan få ur huvudet, utan går och tänker   på jämt.
 En sån där pojke, du vet?
 


still a little bit of your taste in my mouth



"Hur vet man när det är slut?"
   "Kanske när man känner sig mer kär i sina minnen än med den man har framför sig."

Must have.


Skor får man aldrig för mycket av. Så är det bara. Dom här ska utan tvekan sitta på mina fötter i höst. Jummie.

från och med Du.

Jag förbjuder mig själv från och med nu att inte bläddra igenom alla dem där nya bilderna som dyker upp på facebook. Varje bild på dig är som ett slag i magen.
"Men skärp dig Mimmi" försöker jag säga till mig själv. "Det är inte värt det. Du saknar inte honom." Och fast än jag kanske inte tror på allt det där till hundra procent säger jag det, om och om igen.
Det är över. Det känns faktiskt skönt.


4 september

Tumblr_l87v1mpbeb1qabswbo1_500_large
Jag har inte skrivit något här på jag vet inte hur länge. Jag har inte kännt behöver liksom. Men nu börjar det sakt men säker krypa fram och göra sig påmmint. Så jag antar att jag börjar igen!

RSS 2.0