Det är inte logiskt.
Det är inte logiskt. Jag borde ha glömt, gått vidare, för länge sedan. Det har gått så lång tid. Det är så länge sedan. Men det spelar ingen roll. Jag har sparkat löv, pulsat snö och gått barfota på sol varm asfalt. Jag har inte glömt dig. Nu är det sommar. Igen. Och jag tänker inte ge upp halvvägs den här gången. Jag tänker gå hela vägen. För det är inte logiskt. Det har det aldrig varit.
Rubbar balansen
Försöker att hitta balansen. Hålla huvudet kallt. Försöker att inte tänka så mycket. På allt. På dig. Men du rör om. Vår blir sommar, skola blir ledighet och plötsligt finns det alldeles för mycket tid att tänka. På det förflutna, på framtiden. På dig. Jag vet inte hur du gör. Du bara är. Ändå ställer du allt på sin spets. Rubbar balansen.
