Tiden ger oss ingen rättvisa




Tiden står still, men dagarna går. Var det inte så jag ville ha det? Men allting verkar ha stannat. Vi verkar stå still. Månaderna har gått, dom fortsätter att komma och gå. Sakta men säkert försvinner dom. Höst har blivit vinter. och vinter ska bli vår. Jag vill hoppas, men jag är inte säker på att jag vågar. Blir jag besviken igen kommer jag aldrig våga hoppas. Och jag vill ju. Jag vill vara med dig. Men jag är så trött på att månaderna hela tiden försvinner. Att vi står kvar. Jag vill inte, jag orkar inte. Jag är trött på att stå still.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0