.

Jag har inte så mycket att skriva om, trots att jag tänker väldigt mycket just nu. Mycket på framiden; hur jag vill definiera den, hur viktig den egentligen är och framförallt vad jag faktiskt vill göra med den. Men mest tänker jag på sommaren. Jag längtar så mycket så att hela kroppen värker. Jag är så trött på snön kylan och alla begränsningar som de båda ger, att jag starkt funderar på att koka upp en hel del varmvatten och hälla över all snö på min innergård så att jag äntligen kan ha picknick där. Så att jag äntligen får mitt gröna, mjuka, väldoftande gräs mellan tårna, solen, värmen och för att inte glömma alla öändliga friheter och obegränsade möjligheter. ME LIKE! Nej nu är det spanska fukos som gäller. PEACE.