.

Idag när jag satt och pratade, som så många andra gånger, med K om i princip allt mellan himmel och jord började jag såklart fundera. Klart att skolan är någonting viktigt i livet, men samtidigt går vi och gör allt det vi ska, pluggar till alla prov (i alla fall de flesta) och skriver alla uppsatser. Vi gör det för att det i framtiden ska komma till nytta, att dem ska göra alla eländiga pluggtimmar värda. Vi väntar. Men på vad egentligen? Ett bättre liv, bättre förhållanden och större framgång? Det känns på något vis fel att gå och slösa flera år av sitt liv på väntan. Jag har väntat mycket i mitt liv, på bättre tider, lättare tider, och jag vet av erfarenhet att väntan är något av det jobbigaste i livet.