.

Jag vandrade hem under en mulen himmel och med en skoltung väska. Två flickor i min ålder svängde in framför mig på vägen. Båda hade håret uppsatt i en hästsvans och såg ut att vara på väg mot spring spåren i skogen. Den ena var brunett och den andra blondin. Det gjorde ont i hjärtat när jag insåg att dem var precis som vi hade varit; på väg ut för att springa och prata om en massa om saker som inte skulle komma att spela någon roll, och om drömmar som aldrig skulle komma att slå in. Om killar, fester, om livet. Så unga och så naiva. Precis som vi hade varit. Hjärtat värkte.