.

Min vän älskar att se kärlek på tunnelbanan, människor som håller varandra i handen längst stockholms gator eller kysser varandra på busshållsplatsen. Hon älskar par, hon älskar hur kärleken speglas i dem där ansiktena. Jag brukade känna exakt samma sak. Inte längre. Nu hatar jag att se par, sitta ihopslingrade på tåget, le alldelses för mycket och se alldeles för kära och lyckliga ut. Jag vänder mig åt andra hållet och höjer musiken på min ipod istället. Jag hatar att se sådan där lycklig kärlek bara för att jag har en tendens att alltid börja tänka på mig själv då, tänka på mig och kärlek. Och det vill jag helst undvika...