.

---

Jag saknar.

Jag är tom. På skratt. På gråt. På ork. På allt. Jag syns inte, hörs inte. Jag är vakuum. Jag är ingenting alls.
Men jag är din. Jag är allt. Jag syns och jag hörs. Jag finns. Jag är jag.

Det har varit en okej dag. Sången klar höjpunkt. Nu ska jag dusha. Bye!

---

Jag kommer ihåg först gången jag såg dig. Första gången jag mötte din blick. Jag hade ingen aning om vad du tänkte då. Din lugg hade du flätat i en jätte fin inbakad fläta och jag kunde inte låta bli att vara avundsjuk där jag satt och åt vindruvor. Det var i sommras och så mycket har hänt sen dess. Nu fattar jag verkligen ingenting. Men jag orkar inte bry mig.

---

Första advent är snart över. Jag har tappat min mobil på bussen, och någon gubbe har återfunnit den. Jag har klippt mig och färgat håret, väldigt impulsivt måste jag säga. Men det känns bra och jag är nöjd. Imorgon väntar ännu en måndag och en helt ny vecka, vad den har att bjuda på blir till att vänta och se. Men det klart, jag har mina förväntningar...
Nu: S-O-V-A.

---

Minns du? Det gör jag. Det var säkert fem år sen bilden togs, endå minns jag det som igår. Vi bakade tårtor på fritids. Miniräknare. Sommaren var slut och vi både hade fyllt år. Jag saknar den tiden med dig. Vi var små och ingenting spelade någon roll. Vi hade hela livet framför oss, och all tid i världen. Vi var bara barn.

---

För många tankar i huvudet resulterar i bloggtorka. Jag har tänk för mycket på sista tiden, men nu känns det  som om pusselbitarna sakta men säkert börjar falla på plats.
Det har varit en både bra och dålig helg måste jag säga. Livet går inte alltid som man tänkt sig, och människor är inte alltid dem man tror. 
Nu ska jag klippa mig. Bye!

---

Det är mycket nu. Inte i skolan men annars. Jag har så mycket tankar i huvudet så att det inte ens går att skriva ner dem. Dem går runt runt i mitt huvud och jag får liksom ingen kontroll över dem. Dem tröttar ut mig. Dem kommer fram vid tillfällen dem inte borde komma fram, får mig att tänka på saker jag inte borde tänka på. Jag har tusen saker jag borde tänka på och ta itu med, gymnasium och allt sånt. Men jag kan inte koncentrera mig längre. Det är inte så lätt när du är i mitt huvud hela tiden.

---

En scen. En stor scen. En spotligt. En mikrofon. En låt. Tusen miljoner möjlighter. Och en enorm lycka.

Jag vill sjunga, det är allt jag kan och allt jag någonsin drömt om. Så det ska bli skönt att välja gymnasium, skönt att defineras och skönt att få göra det jag kan bäst och älskar mest. Jag bryr mig inte om något annat. Jag föddes med musiken i mig, och trologtvis kommer jag dö med den också. Det är mitt livs största kärlek.

---

Stora staden idag var trevligt. Dock var jag mycket seg och osocial, så kanske inte var lika trevligt för mina medmänniskor. Menmen.
Jag har faktiskt varit väldigt duktig och sprungit sex kilometer idag också. Mycket nöjd. Nu har jag ont i magen och lyssnar på musik fast jag borde plugga. Lyckat. Jag bjuder på en favorit.

 

---

Random bild på tomater tagen av mig.

Igår hade jag en grym kväll. Jag lyssnade på live musik ju. Och dessutom blev jag lite smått kär i en sångare. Vad är det med killar som kan sjunga egentligen? Jag vet inte.
Just nu lyssnar jag sönder hela New Moon:s soundtrack när jag borde vara i full gång att få på mig nått på kroppen etfresom att jag och Anna ska ta tolv bussen in till stan. Alltid tidsoptimist. Nej nu får jag sluta.

---

Jag finner inga ord. Det var dem bästa hundra kronorna jag spenderat i hela mitt liv. Herregud.

---

Det är fredag. Fredag betyder ledighet från skola, läxor och andra måsten. Och just denna fredag betyder New Moon.

Hittills har denn fredag varit hyfsat bra, ca tusen pers kom hem till mig och käkade våfflor och såg på Twilight. Behöver ju ladda upp till ikväll. *hehe*. Nu sitter Adde, Erika, Sara och Peter i min soffa och spelar på min lillebrors Xbox 360. Jippie, *not*.  Men snart så,  längtar.

---

Bella. Edward. New Moon. Imorgon. 23.59. Längtar. Galet. Pirr i magen.
Är jag knäpp? Kanske lite...

---

Sömn. Behöver sömn! Mycket sömn. Jag har gått runt i skolan känt mig som en zombie, betett mit lite som en vid vissa tillfällen, och troligtvis sett ut som en också. Jag har fått enormt lite sömn denna vecka, vilket resulterat i ZombieMimmi.
Idag var jag och Karolina på Gymnasie mässan. Hjälp, vi blev rent utsagt terroriserade och skrämda av alla påhopp från alla håll av människor som ville göra reklam för sitt gymnasium och sticka konstiga broshyrer i händerna på oss. Jag kom hem med en kasse full. Kan inte säga att mässan hjälpte sådär jätte mycket. Jag har redan bestämt mig. Tror jag.

Nej nu ska jag få min efterängtade SÖMN !

---

Spetsa öronen och lyssna på texten. Genialiskt enligt mig.

---

Jag vill kanske.
Bara lite.
Nej jag vill inte.
verkligen inte.
Aldrig livet att jag vill.
Aldrig.
Men det blir nog bra tillslut.
Eller?

---

Kalla mig konstig men jag har hatat både fil och yogurt så länge jag kan minnas. Men idag hos Anna fick jag för mig att äta yogurt och tyckte för första gången att det var riktigt gott! Den tidigare delan av dagen har jag förträngt. Jobbig onsdag. och det är fem veckar kvar till lovet. Rädda mig.

---

Jag har tänkt ganska mycket på tiden, vilket också resulterat i vad jag skrivit om. och än är jag inte klar, tankarna fortsätter snurra som karuseller i huvudet på mig. Jag kan inte stanna dem.

Tiden går, den rinner iväg. Och jag får aldrig tillbaka den. Men jag vill behålla den, bära den i mina händer, och ta den med mig vart jag än går. Jag vill inte förlora den. Jag vill föralltid ha den kvar, kunna minnas den, se tillbaka på den och återuppleva den.
Jag vill inte glömma, jag ska aldrig glömma. Staden jag föddes i, levde i om natten, om dagen, om hösten, om våren. Jag vet allt om den, den vet allt om mig. Vi har glada stunder att minnas, vi har spillda tårar att torka. Vi har allt och ingeting. Staden är mitt hem, och kommer föralltid att vara. Jag vill aldrig glömma vår tid tillsammans. 
Om 2 månader och 15 dagar flyttar jag. Då har tiden runnit ut, och jag kommer aldrig få tillbaka den, hur mycket jag än vill.

---

Jag älskar låten, och kanske ännu mer musik videon. AWESOME!

---

Jag kanske kan kalla mig själv besatt nu. Igår grät jag som ett barn åt New Moon. Hemskt, men härligt. Har ni någonsin kännat att ni gråter åt fel sak, men att det endå känns så rätt. Tårarna rinner och det känns som om någonting som tidigare hållit ett så kraftig tag om dig bara släpper?
Så känndes det igår. Befrielse. Och idag har det visat sig som ett stort leende på mina läppar. Jag har haft engelska prov -lyckat. Och jag har dessutom tagit emot ett stolt MVG i NO i terminsbetyg - mycket lyckat. Inga läxor väntar, inga prov. Bara en kväll och tusen möjligheter! Hjälp vad jag är lycklig...

PS. fick en anonym kommentar där det stod "jag saknar dig" vill gärna veta vem detta är. DS

---

Idag har varit en bra dag. Jag har varit i stan och köpt en klänning till Söderfjärdsskolans nobelmiddag, Jag har glömt att äta frukost (korkat?), jag har pratat med min bästavän och jag har läst och fått dagens dos musik. Inte mycket har jag gjort, men det har varit en bra dag. Livet var på min sida helt enkelt. Nu ska jag hoppa i mjukisbrallorna, ta mig en kopp te och bara förtsätta njuta av livet och denna bra dag.

---

Kalla mig gärna knäpp. Här sitter jag ensam i min säng klockan tre på natten och bloggar (?). Jo jag är nog lite småknäpp av mig. Men ibland börjar det klia häftigt i fingrarna och jag blir tvungen att skriva av mig lite.

Ikväll, eller kanske borde säga inatt, insåg jag något väldigt viktigt. Jag har haft vänner som kommit och gått i mitt liv, vissa som gått och som jag aldrig ser, vissa ser jag ofta. Men inatt träffade jag två vänner som kommit och gått i mitt liv. Två vänner som har stått mig väldigt nära och som alltid på något vänster får mig att le och må sådär löjligt bra. Det är två vänner som jag trodde hade gått, som jag trodde jag hade förlorat, men som kom igen.
Under de senaste månaderna har mitt liv förändrats radikalt på så många sätt. Och jag har vissa stunder då jag tänker tillbaka på hur mitt liv såg ut innan sommaren, hur annorlunda allt var då. Jag ser tillbaka och ler åt alla ljumma sommarkvällar fyllda med den där härliga känslan i magen, men jag ser också tillbaka och gråter åt att det aldrig kommer igen. Jag är absolut inte missnöjd med mitt liv idag, tvärt om, endå jag kan inte låta bli att sakna mitt gamla.
Det jag menar med det här är inte att man ska gråta över gammla sommarkvällar som aldrig mer kommer, utan le åt dom som varit och dom som komma skall. Tiden definerar oss, hur vi väljer att spendera den. Klockan tickar, tiden går. Sekundrar blir till minutrar som blir till timmar, dagar och år. Det jag menar med det här är att tiden kommer och går, liksom somrar, liksom vänner. Men det som verkligen betyder någonting - det består.

---

Det är fredag den trettonde och jag har börjat denna otursdag hemma. Efter tandläkarbesök igår är jag nu två mjölktänder fattigare. Och pga värkande tandkött, och spagettikropp stannade jag hemma. Matte provet har jag redan missat, men eftersom att jag nu, lite sömn, mat och Oboy senare, mår mycket bättre har jag bestämt mig för att gå på de sista två lektionerna och inte missa engelska provet också. Får se hur det går med tanke på datumet...

---

Att inte höra något annat, att inte se något annat. Att inte tänka på nogåt annat, att inte vilja tänka på något annat. Att inte känna något annat, att inte kunna känna något annat. Att inte drömma om något annat, att inte sluta drömma. Att vara blind, blind för allt annat utom kärleken.

Nu ska jag se The notebook - riktigt kärlek på filmduk.

---

Igår kom sammanbrottet. Jag orkar inte. Det är så mycket i mitt huvud att det snart sprängs.  Jag vill sluta tänka, bara för en kort stund glömma alla har prov, uppsatser, läxor, bokrecensioner och redovisningar. Jag vill glömma att jag har en framtid jag måste ta tag i, och som står på spel. Men kan kan inte. Jag vill fly allt det här, men jag har inga vingar. Jag orkar inte.
Ge mig min frihet tillbaka; Ge mig styrkan, ge mig känslan, ge mig skrattet, ge mig jorden och ge mig himmelen. Ge mig ett par vingar, och jag ska flyga så långt.

Idag är jag hemma med mitt dunkande huvud, rörelsehandikappade arm, och en hög med prov och läxor. Hjälp mig.

---

Nästa fredag. Då gäller det. New Moon har premiär.
Har egentligen hela boken att hinna läsa ut tills dess, vilket antagligen inte kommer att ske med tanke på dess 500 sidor, men jag kan inte göra annat än att se fram emot filmen endå.
Det är något med den där tragiska lyckan av förbjuden kärlek som man inte kan få nog av. Det är hemsk, men endå så härligt på något sätt. Läsarglädje på högsta nivå.

 

---

Bilder by me.

Igår hann jag inte med något bloggande. Hurtig som jag är blev det snabb träning innan det bar av med fem bussen in till stan. Teater var vad som stod på shemat och trots min skeptiska inställning till pjäsen efter ca tjugo minuter, så var den i slutändan riktigt bra. Det var kul att för engångs skull bryta de gammla vanliga vardagsmönstret och gå på teater. Hiss för det!

Idag måste jag säga att stressen börjar kännas, två prov på fredag plus spanska glosor och uppsats. *hjälp*.  Jag vet ärligt talat inte om veckan kommer sluta bra, endå kan jag inte vänta tills fredag eftermiddag då jag får gå hem, kasta mig i soffan och veta att jag har två sovmorgnar och två lediga dagar framför mig.
Idag har jag för övrigt vaccinerats mot svininluensan, vilket hittills har visat sig iform av dunkande huvudvärk och rörelsehandikapp i vänster armen.

---

Jag önskar mina läppar kunde le. Men dem är förseglade. Hela kroppen känns som ett enda stort tomrum med vakuum. Jag vet inte om jag har misstolkat allt, eller om jag ser något jag inte borde se. Jag önskar jag var den enda för dig. Men tyvärr tror jag inte att jag är det..
Men om jag skulle vara, säg det.

---

Bild tagen och redigerad av mig.

Ibland kan man vara  så rädd att vissa saker eller personer i ens liv ska försvinna att man håller hårt i dem; kanske lite föör hårt ibland. Man är rädd för att man inte ska vara tillräckligt. Så man kan ibland bete sig konstigt, och bry sig lite för mycket, höra av sig lite för ofta och ställa lite för många frågor. Och trots att man försöker låta bli, låta den andra höra av sig och inte vara så jobbig, så är det inte alltid lätt. Man försöker, men det är svårt att låta bli. Och oftast är detta bara ett tecken på starka känslor.

Jag är rädd ibland. För att vissa saker, eller en viss person ska försvinna ur mitt liv, och för att jag inte ska vara tillräckligt. Så förlåt mig.
Du vet vem du är.

---

Inget bloggande igår, har många nledningar till detta. Bland annat gick jag olyckligtvis i skolan, men tillskillnad från resten av min klass, som blev tvungna att ha vanliga lektioner, fick jag spendera dagen framför micken i matsalen. Skoj! Min andra anledning var en trip till Östermalm där biljetter till New Moon hämtades. 20 novemnber kl 23.59. Längtar. Min tredje och sista anledning är en ganska så spårad natt. Detaljer tänker jag inte gå in på, men det slutade ganska otippat.
Ett och ett halvt år har gått, så mycket har förändrats. Utom känslorna.

---

Bildern är tagna i London, Covent Garden. Gud så jag önskade att jag hadee en system kamera då...

Just nu är det mycket i mitt huvud. Nian är nog så. Jag har lite av beslutsångest inför Gymnasie valet. Jag är rädd för att välja helt fel, känna att jag tagit för mycket vatten över huvudet. Det är svårt.
Vi ska alla vandra vägarna, men vilken väg vi väljer, hur vi går den, det definierar oss. Och det är det som gör allt så komplicerat; hur vill jag egentligen definieras?

Men nu är det Fredag, och trots att nån j**el har bestämt att det ska vara öppet hus imorgon, vilket betyder upp klockan nio och gå till SKOLAN (?),  så ska jag försöka att njuta av fredagen så mycket jag kan. Tjejerna kommer över på middag och det lär bli minst lika mysigt som förra gången. Idol får man ju inte missa heller *blink*.

---

I huvudet på mig idag var konstigt nog vädret (?). Den där fina delan av hösten är liksom över *ledsen*. Löven har lämnat träden och ligger nu förruttnade på marken. Dessutom har det blivit något slags snöblandad regn  nederbörd. Ush.

Men skoldagen har jag lyckats klara utan större problem, dock en del jag-somnar-nästan tillfällen. Men det är nästan oundvikligt. Plugga har jag också lyckats göra. Och nu är jag i full gång med att få på mig träningskläderna! Duktig flicka jag är.

---

Jag har blivit kär för tredje gången i mitt liv. Annas kamera var min senaste, den andra är dock privat, och min tredje är ingen mindre än Robert Pattinson. Jag räknas väl från och med nu till ett sådant där fånigt Twiligt fan. Men det är ounvikligt.
 Att människan är otroligt svår att släppa blicken från, gudomligt snygg och dessutom kan både spela gitarr och sjunga - allt det som gör mig knäsvag - gör honom till den näst perfekta killen jag sett. *Hjälp* Från mig till dig - en stunds njutande av denna människas sångröst!


I rap you in my arms...

---

Gammla bilder, nyredigarede.

Bilderna är tagna från en spårad natt i somras. Jag kommer ihåg den där känslan att cykla hem mitt på vägen under soluppgången. Frihet. På vintern blir man bunden på ett helt annat sätt än då. Saknar känslan, mycket.

Jag tror att jag vaknade på rätt sida idag. Jag log från och med att jag steg ur sängen ( vilket är väldigt ovanligt ) och har sedan dess inte kunnat sluta.  Jag har varit duktig och uttnytjat detta med att jobba matte , *yey*. Men nu är veckan höjdpunkt: Grey´s.

---

Jag är en sån som aldrig blir nöjd. jag var helt enkelt inte nöjd med den förra bloggen. Kanske var det  också många starka känslor som jag relaterade med den. Känslor som jag nu försöker glömma, eller i alla fall inte blir sårad av.

Jag har en ny plats att skriva på. I huvudet på Mimmi är är tänkt som en mer personlig blogg. Jag kommer skriva mer om mina tankar och mitt perpektiv på livet -kärleken & musiken. Och såklart blir det några smaskiga bilder så länge min sämsta mobilkamera håller, hoppas dock på en riktigt system kamera i julklapp *hehe*.

Kyss