Must have.


Skor får man aldrig för mycket av. Så är det bara. Dom här ska utan tvekan sitta på mina fötter i höst. Jummie.

från och med Du.

Jag förbjuder mig själv från och med nu att inte bläddra igenom alla dem där nya bilderna som dyker upp på facebook. Varje bild på dig är som ett slag i magen.
"Men skärp dig Mimmi" försöker jag säga till mig själv. "Det är inte värt det. Du saknar inte honom." Och fast än jag kanske inte tror på allt det där till hundra procent säger jag det, om och om igen.
Det är över. Det känns faktiskt skönt.


Bara för att jag vet att du läser.

Undrar du aldrig vad det är vi egentligen håller på med? Är du inte trött på att ha det så här? Vill du ha mig nära lika mycket som jag vill ha dig nära? Gör det ont i dig också i bland för att du saknar mig, som jag saknar dig? Känns det som om någonting i dig brister så fort du ser någon hålla någon annans hand, precis som det gör i mig för att jag önskar det var vi? Känns det ibland som om ingenting annat spelar någon roll egentligen för dig, som det känns för mig? Är du också så här jobbig? Så här kär? Och du! Jag är seriös.


Två år.

Nu är det sommar igen. Det betyder att ännu ett år har gått. Och fast jag borde se fram emot allt den här sommaren har att erbjuda och allt som ska hända därefter, så kan jag bara inte sluta att tänka på den där sommaren för två år sedan. Då jag hade dem bästa arton dagarna i mitt liv. Då jag blev kär.

Sant

Igår på busshållsplatsen, som så många gånger förr, kom jag och tänka på dig. Och som så många gånger förr dök ditt ansikte upp i buss fönstret där det i själva verket var vaxholm som försvann förbi. Och jag undrade - liksom många gånger förr- om det verkligen är värt det?
Jag vill veta hur du känner, vad du vill.
För jag saknar dig så förjävligt. Och jag är fortfarande kär i dig.
Det är hemskt, men sant.

Precis som Kärlek ska vara.



Man kan omöjligt lämna bio salongen utan en härlig känsla i magen som liknar kärlek efter att man sett Dear John. Det är precis så där Kärlek ska vara enligt mig; ödmjuk, äkta, och bara helt omöjlig. Om ändå livet vore en romantisk komedi...
Schuyler Fisk – Paperweight


Orealistisk kärlek.

Kärlek för första gången. En sådan där hjärtekrossande och orealistisk kärlek. Aldrig har jag känt så förrut. Aldrig så starkt, aldrig så länge. Och aldrig har jag lyckats släppa dig, aldrig helt. Det har funnits dagar då hjärtat har värkt så mycket att jag helst bara viljat slita ut det - för att jag saknat dig. Och det gör jag fortfarande. Jag vet att jag borde gå vidare, jag får höra det jämt. Men jag har väl inte gett upp oss än. Har du?

Skolavslutning


Jaha, då har det hänt då. Vi har slutat nian, gått ut grundskolan, gjort oss fria från skolplikten. Vissa grät, andra skrattade och tyckte livet precis hade börjat. Jag tyckte väl både och.

Very soon.


Det är snart som det där hemska sker, då vi splittras och går olika vägar. Men det är också snart som det där härliga sker, då allting förändras och vi definieras. Skräckblandad glädje typ. 



Separationsångest.


Blev ett sentimentalt avslut på vår sista riktiga SO-lektion idag. Tårarna rann till Carole King – You've Got A Friend. Det var liksom först då som jag tror vi förstod att det här faktiskt är slutet, slutet för 9B. Jag har faktiskt lite separationsångest.

Om kärlek vore en sång.

Så finns det bara en. U2 – With Or Without You

sol

Jag känner inte för att blogga just nu. Vill mest bli frisk så jag kan sjunga och springa, solen skiner ju. Och jag bar hostar. INTE NICE! Men nu blir det att shota C-vitaminer, för jag ska bli frisk! Och jag tänker sjunga och lägga upp det här. Snart.

Crouasaint

Jag saknar det, även om det är skönt att vara hemma så saknar jag Paris. Men jag är nöjd, fick en underbar vecka med skönt folk som bjöd på det mesta. Skrattat har jag gjort mycket, sovit lite ätit alldeles för många crouasainter, träffat hunkiga fransmän och shoppat en del (såklart). Resväskan var, inte direkt till min förvåning, en aning mer kompakt på hemvägen än på vägen ner. Nu har jag lyckats dra på mig en förkyldning och sitter hemma och såsar. VARNING! Bildbomd lär komma inom kort. Au revoir så länge.

Kom änglar.


Nu vill jag vara kär. Och söt och gullig. Sädår som man är när man är kär. Töntigt söt. Alla är sådär söta och gullliga, sådär så att man bara vill äta upp dom eller spara dom i en ask och ha hemma. Gulligt. På tal om gulligt så köper mamma stråhatt till mig och nu ska jag börja packa. Imorgon åker vi till PARIIIIIIIS. Den så kallade kärlekens stad. Lite komiskt tycker jag. Lars Winnerbäck – Kom änglar


Summerallnightlong




Sommarfest hos P igår! Shorts, bara ben, solglasögon och sugrör! Jag gillare`MYCKET! Om det endå vore sommar på riktigt... Har tusen planer och en ny systemkamera som bara väntar på grönt gräs och bruna ben. Längtan is the word.

The love of my life.



På cirka trettio sekunder lyckades jag göra mig av med ett halvårs besparingar. Men jag är glad endå. Nikon D500 - min senaste investering. ÄntligenÄNTLIGEN.





komplicerat är livet.

Jag drog ut en tand idag, fick ångest över mitt gymnasieval, och har knockat in allt om konsumentlagar i min ibland alldellses för osammarbetsvilliga hjärna. Nu lyssnar jag på John Mayer och drömmer om sommaren och kärlek. Trevligt.

spring


Det känns bra. Allt känns typ bra. Jag fick MVG på mitt matte prov och började gråta, jag har skaffat mig ett blått skrivbord, jag sjöng på skolans välgörenhets konsert, jag hade en kick ass valborg, jag fick min uppenbarelse om vart jag ska spendera mina tre års närmsta veckodagar, jag sprang. Nu sitter jag vit mitt blåa skrivbord och dricker blåbärs te. Livet liksom känns bra.




Tryingnottoloosemyhead.



Jag är en röra, vet varken in eller ut. Är det meningen att jag nu ska få en uppenbarelse om vart jag ska spendera mina närmsta tre år i gymnasiet? I så fall får den gärna komma nu, den där uppenbarelsen, för jag är helt vilse. Jag vet inte ens vad jag vill längre eller vad jag tycker är viktigast? Vad gör man liksom när ens drömm sprack som en ballong? Blåsa upp en ny? Fan, det här är ju en röra.


slump


Är allting i livet slumpen? Utgörs allt som egentligen spelar någon roll av en slumpmässig handling? Är det en slump att man blir kär? Har allting egentligen bara med tajmingen att göra? Finns det ingenting sommkallas ödet? är det bara en inbillning med själsfränder? Är det vi kallar tur, bara en slump? Är jag slumpen? Är du slumpen?


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0