Dagar
Är det bara jag som ibland känner att allt bara går runt? Att varje dag känns lika dan som den innan och varje vecka alltid tycks rinna iväg så fort? Att helgen snarare känns som en dag än två? Att dagarna blivit till veckor som i sin tur blivit till månader som bara har runnit iväg så snabbt att jag knappt hunnit tänka efter? Snart har min första termin i gymnasiet gått mot sitt slut, snart är det jul. Tiden har gått så fort att jag nästan blir rädd.
Någonstans mitt emellan
"När vet man när man inte är kär längre?"
"När man tänker mer på det förflutna än på den man har framför sig."
Jag tror inte jag är kär i dig längre. Och det känns faktiskt rätt bra.
Fuck. Typ.
Jag har sen igår hela munnen full med stål. Jag har aldrig velat slita ut mina tänder så mycket som just nu. Jag lever på tomatsoppa och vanilj yogurt med sugrör. Och förrutom att proppa i mig Ipren och uthärda skolan, sysselsätter jag mig med alldelles för mycket och alldelles för tråkigt skolarbete. Ja, jag låter bilden tala för sig själv just nu.
True words.
Tågresor
När en trött blick glider ut över världen som försvinner förbi i tågfönstret. Över den av snösslask täcka marken, över människor i brådska påväg någonstans till någonting, på husfönstren som reflekterar nyvakna solstrålar. Dem som alltid sticker i ögonen. När den där gröna utslitna ipoden spelar på högsta volym. Då orkar jag inte längre tvinga mig själv att inte tänka på dig.
Pyjamasbyxor.
Funderingar. Kanske färga håret ljusare. Bara för att. Min säng är oerhört skön just nu, och en kopp kaffe känns oerhört suktande. Kanske dax att konsumera den där ansiktsmasken också. Sen har jag en nyinköpt secondhandväska som väntar på att bli använd under senanätter och äventyr. Äsh. Jag tar eftermiddagen som den kommer - iförd i pyjamasbyxor.
Att fortsätta gå
Att höra en låt där orden bara klingar som minnen i öronen. Att se en gammal bild som väcker tusen miljoner andra gamla, föträngda, bilder till liv. Att höra röster, känna lukter eller inbilla sig att han går förbi en på stan. Att ständigt bli påmind. Det svider till lite i bröstet. Ett andetag. Sen fortsätter man gå igen.
Vilja ha
Det här skulle inte vara fel att ha på kroppen i höst. Gilla.
Jag vet inte om jag tror på kärlek längre.
Önskar jag var som du, och inte brydde mig. Det är mycket enklare än att känna så mycket hela tiden.
Idag kom jag på någonting.
Ibland räcker det inte med kärlek. Ibland kan så mycket annat komma ivägen och vara avgörande att det bara inte räcker med att älska varandra. Det var det som förstörde. Det räckte inte med kärlek.
Spring, spring så fort du kan och se aldrig tillbaka, det svider.
Jag saknar det som var förr, även om jag älskar det som är nu. Ibland tänker jag på det förflutna, ibland ler jag åt det. Ibland svider det till lite i hjärtat när jag tänker att det aldrig kommer igen. Bra minnen svider. Men betyder det att jag måste göra slut med det gammla? Och glömma allt jag lämmnat? Nej det kan jag inte, det vill jag inte heller. Det svider mer.
what if
Tänk om du en dag skulle stå där framför mig. Igen. Tänk om våra blickar skulle mötas sådär kittlande. Igen. Tänk om du skulle le sådär mot mig. Igen. Och tänk om jag skulle falla för dig då. Igen. Tänk om det skulle bli som det var förrut. Jag är rädd för att det skulle det. Så dyk inte upp. Riv inte upp såren som läkt så fint. Vänd inte min värld uppochner. Jag vet att du kan. Men gör det inte. Du förstör den.
Make me a story book and write me away from him.
Jag sparkar löv på väg till skolan, drar in den friska, kalla luften djupt in i lungorna och liksom smakar på den. Den smakar höst. Jag älskar den smaken.
Jag har kommit upp på benen igen. Allt känns inte lika meningslöst längre. Det känns mest bara härligt.
jag älskar hösten
Jag är över dig nu. Fast jag tänker fortfarande på dig ibland.
Men jag ler. Och jag skrattar. Jag har börjat ta tag i saker. Numera tar jag gitarr lektioner ihopp om att faktiskt lära mig, trots att mina fingrar inte verkar vilja sammarbeta. Och jag dansar. Och sjunger i kör. Jag har förändrats, och i takt med att löven ändrar färg och faller från träden, fortsätter jag med det. Jag älskar hösten.
jag minns dig än
Do never look back at him
Ibland handlar det bara om att bestämma sig; för rätt tröja, rätt skor, eller för att gå vidare. Jag är envis, det har jag lärt mig. Jag kan om jag vill. Så, egentligen, varför är det så svårt?
Ibland gillar jag när det regnar.
Gitarrer i min loggbok
Jag gör allt möjligt just nu- kollar upp gitarr lektioner, pillar mig i håret, fastnar på facebook, surar för att jag inte kan spela gitarr, pillar lite till i håret och ritar lite gitarrer i loggboken - allt utom spanskan. Den som borde göras. Snacka om ofokuserad brud. Nej nu ska jag ta tag i dem där sidorna och sura lite till kanske. Bye!
Om du läser
Har du också svårt att släppa taget?
en sån där pojke, typ.
Varför vill man alltid ha sånt där som man aldrig får?
Sånt där som man pussade en gång på en fest fast man kanske var lite luddig i huvudet.
Sånt där som man kanske bara träffat en gång men som man endå inte kan få ur huvudet, utan går och tänker på jämt.
En sån där pojke, du vet?
still a little bit of your taste in my mouth
"Hur vet man när det är slut?"
"Kanske när man känner sig mer kär i sina minnen än med den man har framför sig."
