Gulligt.
Bara för att jag vet att du läser.
Undrar du aldrig vad det är vi egentligen håller på med? Är du inte trött på att ha det så här? Vill du ha mig nära lika mycket som jag vill ha dig nära? Gör det ont i dig också i bland för att du saknar mig, som jag saknar dig? Känns det som om någonting i dig brister så fort du ser någon hålla någon annans hand, precis som det gör i mig för att jag önskar det var vi? Känns det ibland som om ingenting annat spelar någon roll egentligen för dig, som det känns för mig? Är du också så här jobbig? Så här kär? Och du! Jag är seriös.
Två år.
Hon har blommor i sitt hår.
Jag har en mycket bra sommar just nu. Har jobbat solat, haft picknick och umgåtts med både nya och gamla vänner. Solen skiner ( för det mesta ) jag har skaffat mig bikinirand och ny hatt. Jag är faktiskt ganska glad. Bild från en riktigt lyckad midsommar.
Sant
Jag vill veta hur du känner, vad du vill.
För jag saknar dig så förjävligt. Och jag är fortfarande kär i dig.
Det är hemskt, men sant.
Precis som Kärlek ska vara.
Man kan omöjligt lämna bio salongen utan en härlig känsla i magen som liknar kärlek efter att man sett Dear John. Det är precis så där Kärlek ska vara enligt mig; ödmjuk, äkta, och bara helt omöjlig. Om ändå livet vore en romantisk komedi...
Schuyler Fisk – Paperweight
Orealistisk kärlek.
Skolavslutning
Jaha, då har det hänt då. Vi har slutat nian, gått ut grundskolan, gjort oss fria från skolplikten. Vissa grät, andra skrattade och tyckte livet precis hade börjat. Jag tyckte väl både och.
Very soon.
Det är snart som det där hemska sker, då vi splittras och går olika vägar. Men det är också snart som det där härliga sker, då allting förändras och vi definieras. Skräckblandad glädje typ.
Separationsångest.
Blev ett sentimentalt avslut på vår sista riktiga SO-lektion idag. Tårarna rann till Carole King – You've Got A Friend. Det var liksom först då som jag tror vi förstod att det här faktiskt är slutet, slutet för 9B. Jag har faktiskt lite separationsångest.
