Första advent.
Mitt immunförsvar är inte att leka med har jag lärt mig. Jag är sjuk- igen. Jag lider mig igenom det mest nödvändigaste pluggandet, men har sedan grova funderingar på att krypa ner under täcket och spendera resten av dagen där. Ute snöar det. Himlans fint alltså.
Någonstans mitt emellan
"När vet man när man inte är kär längre?"
"När man tänker mer på det förflutna än på den man har framför sig."
Jag tror inte jag är kär i dig längre. Och det känns faktiskt rätt bra.
Jag i ett nötskal.
Från bland annat Topshop, Asos och Barneys.com. Älskar.
Fuck. Typ.
Jag har sen igår hela munnen full med stål. Jag har aldrig velat slita ut mina tänder så mycket som just nu. Jag lever på tomatsoppa och vanilj yogurt med sugrör. Och förrutom att proppa i mig Ipren och uthärda skolan, sysselsätter jag mig med alldelles för mycket och alldelles för tråkigt skolarbete. Ja, jag låter bilden tala för sig själv just nu.
True words.
Tågresor
När en trött blick glider ut över världen som försvinner förbi i tågfönstret. Över den av snösslask täcka marken, över människor i brådska påväg någonstans till någonting, på husfönstren som reflekterar nyvakna solstrålar. Dem som alltid sticker i ögonen. När den där gröna utslitna ipoden spelar på högsta volym. Då orkar jag inte längre tvinga mig själv att inte tänka på dig.
Ibland känner jag igen mig i orden.
Pyjamasbyxor.
Funderingar. Kanske färga håret ljusare. Bara för att. Min säng är oerhört skön just nu, och en kopp kaffe känns oerhört suktande. Kanske dax att konsumera den där ansiktsmasken också. Sen har jag en nyinköpt secondhandväska som väntar på att bli använd under senanätter och äventyr. Äsh. Jag tar eftermiddagen som den kommer - iförd i pyjamasbyxor.
Beroendeframkallande.
Världsbäst för håret. Mjukar upp håret, värmeskyddande, vårdande och luktar ungefär som solkräm och kokos på en sandstrand en varm dag. Gillas.
Att fortsätta gå
Att höra en låt där orden bara klingar som minnen i öronen. Att se en gammal bild som väcker tusen miljoner andra gamla, föträngda, bilder till liv. Att höra röster, känna lukter eller inbilla sig att han går förbi en på stan. Att ständigt bli påmind. Det svider till lite i bröstet. Ett andetag. Sen fortsätter man gå igen.
