.

Jag tänker inte ljuga. Jag tänker inte säga att jag inte bryr mig, eller att jag inte tänker på dig längre. För att jag bryr mig. Och jag tänker på dig. Det bara är så. Hur mycket jag än kan intala mig själv att jag är över dig helt och hållet, så vet jag innerst inne att det inte är sant. Så jag tänker inte ljuga. Jag byr mig. Alldeles för mycket. Och jag tänker på dig. Alldeles för ofta.

Ännu en sommar har passerat, förmodligen den bästa, ännu ett år har gått, ännu en höst väntar, ännu en vinter och en vår. Och det ända jag kan tänka på när jag sparkar löv på vägen hem från skolan och undrar varför jag inte tog den varma jackan just idag, är dig. Det enda jag kan tänka på är hur jag lovade mig själv vid exakt samma tid förra året att som träden skulle tappa sina löv, graderna sjunka och sommar skulle bli vinter, som skulle blir vår och jag skulle glömma dig. Allt jag kan tänka på är dig. Och att jag misslyckats totalt med det där löftet.