.

Det är något hos honom som alltid kommer få min mage att vända sig utochin. Det bara är så. Men då jag inte ser honom, eller hör hans namn på länge glömmer jag sakta men säkert bort den där känslan hans ljusbruna blick framkallar hos mig. Ända tills dagen kommer då han dyker upp igen, och bara river upp allt. Dem dagarna är dem värsta, och dem bästa. Sen glömmer jag bort honom igen. Det bara är så.