Jag kanske är dum som faller.

Jag tänker för mycket. Patetiskt. Absurt. Men sant. Jag vet inte hur du gör. Vad du tänker eller vad du egentligen vill. Jag vet inte vad som händer, eller vad vi egentligen håller på med. Jag vet ingenting. Förrutom att jag inte kan sluta tänka på dig. Patetiskt. Absurt. Men sant.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0